Vintersport

Vi är usla på att vintersporta. Det är inte så att vi inte vill, men vi mäktar inte med. Nu har vi lovat oss själva att Gunnar ska lära sig åka skridskor, men det är inte direkt som att vi vaknar varje helg och känner - å vad roligt att åka till en isbana. Därför passade det utmärkt när grannen Ulrika skickade ett sms igår och frågade om vi ville följa med hennes familj på skridskotur. Vi var inte de enda hon hade messat, nej halva Laxåvägen dök upp på Kärrtorps allmänhetens åkning. Gunnar har aldrig åkt skridskor oordentligt. Men nu var han redo. Han tyckte det var jättekul - så kul att han knappt ville gå hem. Lyckat!

Vision om Skarpnäck.

Nu har jag fått en vision om Skarpnäck. Häromdagen läste jag en artikel på Stockholmdirekt. Den handlade om en tomt i Skarpnäck som man inte vet vad man ska göra med. Det skulle ha blivit simhall, bostäder, men inget blev. Nu vill man eventuellt skapa ett minicentrum där. Ja, för vi behöver ju fler minicentrum med meningslösa prylar. Inte. Sen läste jag den här artikeln av Svante Tidholm. Han skriver deppigt om att vår underbart reklamfria Bagisstation är reklamfri för att "det är inte värt att ha reklam på perrongen förrän i Gullmarsplan för att få köpstarka ögon ser den." och sedan är han lite dyster även när det gäller att "En av Skarpnäcks största attraktioner är paradoxalt nog second hand-butiken Möjligheternas hus." "Det är något trösterikt med att vi värderar det redan använda så högt, men något annat har vi inte som lockar till slutstationen." skriver Svante Tidholm, som alltså ändå tycker att det är sorgligt att det bara är den typen av shopping som finns i Skarpnäck. Det tyder på att förorten inte värderas så högt, menar han. Jag tänker att det kanske ändå är så att vi inte kan ha feta köpcentrum i varenda liten mikrodel av Stockholm. Jag får panik av köpcentrum med nya saker överallt. Varför köpa nya saker när det oftast går att hitta dem second hand? Och jag som tillbringar mycket tid både i Bagis och Skarpnäck, känner att det ju är helt underbart att det skapats flera superbra second hand-butiker i Skarpnäck. Där finns Möjligheternas hus, där det är OMÖJLIGT att inte hitta något man behöver till en billig peng. Där finns numera ett väldigt fint antikvariat som drivs av Återbruket som även har en bra prylbutik. Sedan finns en liten Emmausbutik i Brandparken där jag köpt mina nya sommartoppar senaste åren. Nyligen pratade jag med en av projektledarna för Täby park. Där ska byggas 6000 bostäder, och det spår man är inne på för att skapa ett attraktivt område är - hållbarhet. Det är uppenbarligen superhett. Nu kommer grejen. Jag tycker det är en jättebra utgångspunkt att det som lockar med Skarpnäck är Möjligheternas hus! Det är ett fantasiskt ställe där allt från rika fyndletare och fattiga med behov möts. Om nu Skarpnäck redan är ett ett område där second hand-butiker går bra och är något folk vill ha - varför inte utveckla det till ett område för hållbar konsumtion? Ja, varför inte till och med bygga en återbruksgalleria/remakegalleria liksom Retuna på den där tomten det talades om som ju ligger väldigt bra till trafikmässigt. Tyresöborna, Älvsjöborna och Farstaborna kan till och med åka buss dit och alla andra kan ta (el)bilen. :-) Det skulle kanske även innebära att Skarpnäck tog över Bagis stämpel som hipsterstadsdel och blev ännu hipstrigare, vilket är härligt eftersom det är dit alla bohemfamiljer måste flytta nu när bostadspriserna stiger här. Ja, det vore finemang. Synd att det inte är jag som bestämmer.

Snart tre år

Vilhelmina får visst ingen blogg. Det är hemskt sorgligt. Jag längtar tillbaka till bloggartiden, på samma sätt som jag längtar tillbaka till dagbokstiden, till brevskrivartiden, till tiden då vi skickade kasettband till mormor. Är det så? Att bloggandet är förlegat? Eller har jag numera bara ork att uttrycka mig kort, på några rader, om mig själv? Vad var viktigast - att skriva eller att synas? Uppenbarligen att synas, för jag väljer det som ger maximal utdelning och ger flest likes. Detta trots att jag älskar att ligga och läsa min gamla blogg, där jag skärpt mig lite när jag skrivit, fokuserat på det positiva och försökt hålla en mer ambitiös nivå på språket som beskriver mitt liv. Snart fyller hon tre år denna lilla. Hon som kom till världen när jag sjönk ner som djupast men var med mig på resan upp igen. Hon är en liten pratkvarn med smurfröst, som älskar att titta på skräp-tv och aldrig känt till ett liv utan paddan. Som aldrig accepterar ett nej, som dränker sin mat i ketchup, som vill själv - vill cykla själv till Lagaplan och gå till kompisar som är större än henne själv. Som håller pennan underbart tjusigt och kan räkna till tio på engelska. Som sover i alla väderstreck och vaknar arg och ilsken varje morgon. Som gör vårt liv mer maxat men också helt ljuvligt Som doftar smultron ur munnen fortfarande och ibland har slut på kramar men då i gengäld har pussar kvar. Hon har ingen blogg Vilhelmina, men hon har mitt hjärta. Jag är så lycklig över att vi fick henne.

Kära mage

Kära mage. Jag undrar när du började bli fokus för min tillvaro första gången. Kan det ha varit när jag var i Emblas ålder och hade börjat knubba på mig lite? Var det då jag började titta på dig före något annat när jag tittade mig i spegeln? 

Kära mage. Du är centrum i livet. Det är du som rymmer maten som gör att jag lever. Det är i dig mina tre barn har blivit till och vuxit till liv.

Kära mage. Du är rund och mjuk och bullig. Du är bullrig och levande. Du är du. Jag hatar dig.

Jag har alltid hatat dig. 

Det är alltid du som har varit det yttersta hindret för att jag ska få känna mig fin. 

Med en mage som putar ut kan man aldrig vara vacker. 

Med en mage som putar ut kan den snofsigaste klänning reduceras till ett fiasko för att någon frågar om man är gravid.

Med en mage som putar ut är man aldrig nöjd.

Det är alltid du som har hindrat mig från att äta i fred. 

För jag tror jag är en ganska hälsosam person. Jag äter av allt, men jag äter gröt och mycket grönt. Jag tror inte jag är i fara.

Ändå kan jag aldrig njuta så länge du finns.

Till och med när jag tog itu med allt, och blev smal var du kvar. Jag blir aldrig kvitt dig.

Det börjar bli väldigt irriterande.

Det finns så många saker att glädjas åt.

Varje dag utan cancer.

Varje dag i fred.

Varje dag med levande barn, levande föräldrar.

Ett uppnått liv med sysselsättningar och saker platser och människor som man är nöjd med.

En stil som man gillar, som är man själv.

Det vore skönt om inte magen skulle få ha huvudrollen längre.

Fruktansvärt skönt. 

Det vore skönt om kläder fick vara bara fina och väljas ut för sin bekvämlighet och sina färger.

Det vore skönt om kropp fick vara kropp och funktion och hälsa och inte put eller inte put. 

Mage. Tänk om jag kunde sluta fred med dig. Vad säger du? Ska vi ge det en chans?

(Det vore skönt om inte det enda jag tänker på när jag har denna klänning är hur magen putar ut.)

Deltidsjobb

För att mjukstarta har jag nu börjat jobba deltid. Jag ska försöka gå upp på morgnarna och jobba till lunch denna vecka. I övrigt tillbringar både jag och Petter mycket tid i köket. Med en hel familj hemma är livet som ett enda kretslopp mellan diskmaskinen och kylskåpet. Men jag gillar det.

Särskilt nu när vi har så mycket fina grönsaker och bär i trädgården. Som potatisen vi åt igår.

Jag är verkligen peppad på att odla mer grönsaker!!

Bönorna är superfina.

Vinbär fick vi massa också!

Mums!

Insomniaflickan

Lite skönt ska det bli att dagis börjar. Att få denna flicka att sova är just nu som rysk roulette. Hon kan somna nio eller elva och lunchvilan kan verka angelägen men så dröjer det två timmar innan hon somnar. Amningen har trots hennes höga ålder trappats upp snarare än ner och jag är nu officiellt en napp de luxe. Hur starka än ambitionerna att sluta amma är så faller avvänjningsplanen varje gång det närmar sig. Det är liksom inte lika lätt att sluta amma någon som kan säga "snutta".

Jag vill inte gnälla, men lite jobbigt är det!

Stockholmssommar

Vi har sköna dagar, som att vi vaknar upp varje dag och det är lördag. Rensa lite hemma, steka lite pannkakor, tvätta, fixa kompisar åt barnen och småprata med grannar, umgås. 

Det var en bra idé med lite ledighet i Stockholm i slutet av sommaren.